Tisdag

Som liten längtade jag alltid "tills jag blir stor". I början ville man ju bara bli ett år äldre, var man nio så längtade man till tio och så vidare. Vid 13-14 minns jag att det var 15 år som var det stora målet. Moppe, frihet och sluta nian.

Och därefter var det ju 18 år som hägrade. Gå på krogen och ta körkort. Studenten och vuxenlivet, skaffa jobb och flytta hemifrån.

Sedan hände det något. Efter låt oss säga 23-25 blev det slut på kortsiktiga mål. Haha, pensionen? Det känns på tok för avlägset. Nu har jag ju gjort allt det där som jag längtade till som liten. Har till och med hunnit med lite mer än jag trodde jag skulle uppleva.

En annan aspekt av det hela är de drömmar man hade som 16åring. Minns att jag föreställde mig hur jag skulle leva om tio år från då, alltså när jag blev 26. Jag kan inte sluta småle när jag tänker tillbaka på de drömmarna.

Nog blev jag 26 år alltid. Det var även året jag insåg att jag måste göra något av mitt liv och sökte till högskolan, kom in och drog till huvudstaden. Det var verkligen inte 16åriga jagets drömmar. Jag hade nog skrattat rakt ut om någon sagt det till mig då. Men 2010 var det världens mest logiska sak. Se där :-)

Träffade faktiskt mannen i mitt liv det året också ;-) Hihi, så lite av tonårens drömmar fanns med i alla fall ❤

Sedan har jag ju tagit körkort, flyttat hemifrån, jobbat i massor, rest lite och flyttat en hel del så mycket av det jag trodde att jag skulle göra har jag ju även gjort. Vissa saker var bara lite svårare än man trodde som liten :-)

Tror jag har träffat/pratat med för många unga människor med hela vuxenlivet framför sig som gjort att jag blivit nostalgisk :-)


1988...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0